Gustav Vasas tidiga liv

Gustav Vasa föddes 1496, antingen på Lindholmens gård eller på Rydboholms slott i Uppland. Båda gårdarna ägdes av hans far, Erik Johansson, riddare och riksråd, men utan hög adlig titel. Gustav kröntes senare i Uppsala domkyrka år 1528 och fick sitt eget gravkor där efter sin död den 29 september 1560.

Vägen till makten

Mellan 1521–1523 valdes Gustav till riksföreståndare i Vadstena av Götalandskapen. I november 1520 nåddes han på fadersgården Räfsnäs av budet om Stockholms blodbad. Två år senare, i Strängnäs 1523, valdes han till Sveriges kung av det som återstod av riksrådet samt representanter för adel, präster och bönder.

Gripsholm – familjens residens

Familjen vistades ofta på Gripsholms slott, som Gustav lät bygga om till ett praktfullt renässansslott. Slottet låg på tryggt avstånd från Stockholm, där pest och sjukdomar härjade. Gripsholm kom senare även att spela en roll i maktstriderna mellan hans söner, där både Erik XIV och Johan III satt fängslade.

Kungamakt och uppror

Som kung arbetade Gustav oavbrutet för att stärka kungamakten och centralisera förvaltningen. Han ökade skattetrycket, vilket ledde till flera uppror – det största under Dackefejden 1542. Upproret slogs brutalt ned och ledaren Nils Dacke avrättades.

Slutet på Kalmarunionen

Gustavs maktövertagande efter Stockholms blodbad markerade slutet för Kalmarunionen som varat sedan 1397. Han lade grunden till ett arvrike genom beslut på riksmöten 1540 och 1544, införde en evangelisk statskyrka och byggde en stark centralmakt. Den 6 juni 1523, dagen då han valdes till kung i Strängnäs, är i dag Sveriges nationaldag.

Historiesynen på Gustav Vasa

Traditionellt har Gustav Vasa setts som landsfader och nationalhjälte. Modern historieskrivning har dock även lyft fram hans brutala metoder, propaganda och maktlystnad. Historikern Lars-Olof Larsson har jämfört hans styre med Machiavellis principer för furstars maktutövning.

Familjeliv och äktenskap

Gustav var gift tre gånger. Hans första hustru, Katarina av Sachsen-Lauenburg, dog ung men hann föda Erik XIV. Med sin andra hustru, Margaretha Leijonhuvud, fick han tio barn, varav två blev kungar: Johan III och Karl IX. Som 56-åring gifte han om sig med den 16-åriga Katarina Stenbock, som tog hand om de många fosterbarnen och levde som änka fram till 1621.