Svaret är att Hansan – den tyska köpmannaorganisation som dominerade Nordeuropas handel under medeltiden – växte fram på flera håll, parallellt, och att det är fullständigt omöjligt att sätta fingret på en särskild ort, eller ett särskilt årtal, som centralt för grundandet.

Visby – här såddes ett viktigt frö till den mäktiga Hansan. Foto: IBL

Hansan utvecklades under andra hälften av 1100-talet till följd av den nordtyska merkantila expansionen på både Nordsjön och Östersjön, i svallvågorna av nyodlingen, folkökningen och grundandet av staden Lübeck år 1143.
Förmögna borgare och adelsmän i Tyskland ville ha pälsverk, och kyrkans folk måste ha vax till sina ljus. Det fanns även rika kunder i österled och i norr, skandinaver och ryssar som betalade bra för fina textilier och hantverksprodukter – och tyskarna hade inget emot att tillgodose kundernas smak för västeuropeisk lyx.
Följden blev att tyskarna slog sig samman i gillen och “hansor”, intresseföreningar för resande köpmän. Ett av de viktigaste fröna till Hansan var den organisation som grundades av nordtyska handelsmän i Visby: Theutonici in Gotlandia manentes, “Tyskarna som uppehåller sig på Gotland”. På 1200-talet utvecklades Visby till ett merkantilt nav för hela Östersjöhandeln.

Vid samma tid uppstod liknande behov i England, Flandern och Norge. Redan på 1150-talet fanns det ett tyskt köpmannagille i London. Om Lübeck framstod som den främsta handelsstaden i österled dominerade Köln och de rhenländska städerna i väster. Men de stora expansionsmöjligheterna, låg på den lybska sidan.
Under 1200-talet erövrade tyska korsfarare Preussen och Livland, och ett pärlband av tyskdominerade handelsstäder började blomstra längs Östersjöns kust, däribland Danzig, Riga och Reval. Genom att hålla ihop och förhandla om handelsrättigheter blev de tyska köpmännen snart en makt att räkna med i hela regionen.
I detta läge vidgades dessutom kundkretsen. Från att främst ha handlat med lyxvaror övergick hanseköpmännen alltmer till att köpa och sälja vardagsprodukter – sill, torsk, virke, tjära, öl, salt, med mera – i stora kvantiteter. Förvisso tjänade de mindre än tidigare på varje enskild vara, men detta uppvägdes av den kvantitativa expansionen. De relativt korta avstånden och den stora mängden varor gjorde hanseaterna allt rikare.
Inom kort inrättade tyskarna gemensamma “kontor” i Novgorod, Bergen, Brygge och London för att skydda gemensamma intressen i dessa viktiga handelsstäder. Termen hansa, som hittills hade brukats om grupper av köpmän på resa i allmänhet, började på 1200-talet syfta på hela detta vittförgrenade tyska kommersiella nätverk – “Tyska Hansan”.
I mitten av 1300-talet formaliserades samarbetet genom att ett flertal tyska städer anslöt sig till en stadshansa. Från att enbart ha varit en lös allians mellan personer och familjer hade organisationen därmed utvecklats till ett merkantilt och militärt förbund av städer.