Inför 400 års jubiléet den 6 juni 1923 gav historieprofessor Sven Tunberg ut boken ”Gustav Vasas kungaval år 1523”.
I boken redovisar han den redogörelse de lübeckska rådsherrarnas, Bernd Bomhouwer och Herman Plönnies gjorde i sin dagbok om valet.
Nedan återges det redovisning som Sven Tunberg lämnar i sin bok.

I den lübeckska  dagboken möter den 6 juni under rubriken: ”Electio Gustaui”. Lördagen i octava Corporis Christi, heter det vidare,vilket var den sjätte dagen i juni månad, har riksrådet medfullmäktige för de olika landskapen korat gubenatorn, den stormäktigast herr Gustav, endräktligen till Sveriges konung. Den högtidliga akten tog sin början med en mässa i domkyrkan klockan 8 på morgonen, vid vilken de lübeckska sändebuden närvoro. Efter mässans slut avlägsnade sig riksföreståndaren till sin bostad, de lübeckska sändebuden stannade kvar i kyrkan men riksrådet sammanträdde på kyrkogården. Därefter fastställdes frågan om koungavalet för de – tydligen även på kyrkogården – församlade herredagsmännen. De olika lagmännen förde härvid ordet inför sina respektive landsagors representanter, nämligen Mickel Nilsson inför Upplands, Henrik Erlandsson (Bååt-Snakenborg) inför Östergötlands, Peder Erlandsson (Bååt) inför Ölands, Ture Jönsson (Tre Rosor) inför Västergötlands, Nils Olofsson (Vinge) inför Värmlands, Johan Arendsson (Ulf) inför Södermanlands, Ture Bengtsson (Håård) inför Närkes, Axel Andersson (Lillie) inför Västmanlands och Dalarnas, Tord Bonde inför Tiohärads (Smålands), Knut Eriksson inför Norra Finlands och Ivar Fleming inför Södra Finlands. Herredagsmännen visade sig i ämnet ”icke allena villiga utan glatt benägna” och gåvo ”herr Gubernatorn sin röst” varefter deras namn genom ”ärkedjäknen vid kyrkan i Strängns (Laurentius Andreae) såsom en notarie” upptecknades.

Det gällde nu att underrätta den frånvarande riksföreståndaren om vad som skett och mottaga hans godkännande. Rådet sammanträdde på det vanliga stället (prästgillestuvan i Roggeborgen) och lät sedermera Berend von Melen framföra budskapet till Gustav Vasa. Denne hade dagen förut fått förberedande meddelande i saken och då visat sig högst motsträvig, bland annat åberopande sin ringa börd; han uppsökte därför jämte Melen först de lybska lybska rådsherrarna i domkyrkan för att få deras välvilliga råd. Efter en kortare överläggning förklarade lübeckarna, att det inträffade utan tvivel vore Guds skickelse och att en vägran från Gustavs sida skulle ådraga honom ett drygt ansvar. Sålunda påverkad begav sig Gustav till riksrådet och förklarade sig beredd att mottaga valet.

Härpå följde den högtidliga hyllningen. Herredagsmännen inkallades, och för dem förelästes åtskilliga ”artiklar ur Sankte Eriks lagbok” och därjämte ”konungens ed”. Ärkedjäknen i Strängnäs höll boken, ”i vilken berörda ed var skriven” med några därpå lagda reliker framför Gustav, vilken knäböjde med blottat huvud lade tvenne fingrar på densamma och svor eden. Den nyvalde konungen intog så sin plats. Undersåtarnas ed upplästes därefter, och var och en lagman i spetsen för sin lagsagas representanter svor konungen tro och huldhet. ”Och sedemera förelästes åter flera artiklar och stadgar ur lagboken för undersåtarna genom Ture Jönsson.” Dagen avslutades med en officiell uppvaktning hos de lübeckska rådsherrarna av en disputation, bestående av Ture Jönsson, Berend von Melen, Axel Posse, Knut Bengtsson (troligen avses riksrådet Ture Bengtsson) och Ivar Fleming. Vid uppvaktningen tillkännagavs det verkställda konungavalet, varjämte meddelades, att beslut fattats att ”till eviga tider icke välja någon främmande konung eller gubernator”.

Den följande dagen, den 7 juni, viken var en söndag, ägde en kyrklig högtidlighet rum. Klockan 8 på morgonen samlads konungen och riksrådet i sin vanliga sammanträdeslokal, dit även de lübeckska sändebuden genom Berend von Melen och Knut Andersson kallades. En procession av präster och andliga medförande det ”heliga sakramentet” anlände. Ärkedjäknen satte sakramentet på den knäböjande konungens huvud, och med ”kunglig ståt” skedde därefter intåget i domkyrkan, varvid framför konungen gick den ”tyska och svenska adeln”, på båda sidor om honom, ”staden Lübeck till ära”, de lübeckska sändebuden och slutligen efter honom hela riksrådet. Då man inträdde i domkyrkan, uppstämde kören ”Te Deum laudamus”. Konungen placerades i koret med de lübeckska rådsherrarna på höger sida och det svenska riksrådet på vänster hand. Ärkedjäknen tog så till orda och utropade högtidligen från koret konung Gustav såsom Sveriges konung. Därpå avsjöngs ”en härlig mässa om den heliga trefaldighet till en tacksägelse”.

Efter mässans slut höll konungen i närvaro av riksrådet och de lübeckska sändebuden ”burspråk” på kyrkogården. Han betonade härvid för menigheten Lübecks stora förtjänster om riket, vilket hälsades med uttalanden av tacksamhet gentemot Hansastaden och med ”högljutt rop att aldrig vilja övergiva staden Lübeck utan med den leva och dö”.

Slut på Sven Tunbergs återgivande.